Innovationspolitik: ett överutbud av stöd och hinder?

I veckan skriver undertecknad tillsammans med Jan Jörnmark, Martin Björklund och Klara Hvarfner i Ekonomisk Debatt på temat “Innovationspolitik – ett överutbud av stöd och hinder?” Med exempel från näringspolitiken argumenterar vi att politik ofta handlar om att ge olika former av riktade stöd istället för att ta tag i verkliga problem eftersom det är mer bekvämt att pyssla med symbolpolitik:

“En rimlig förklaring till detta är att stödjande aktiviteter är förknippade med begränsade politiska kostnader och tydligt politiskt värde. Kostnaderna är i förhållande till hela statsbudgeten inte så stora. De distribueras över hela befolkningen medan nyttorna är koncentrerade till ett fåtal intressenter såsom politiker, myndig- heter och mottagare av stöd. Politiker kan framstå som näringslivsvänliga med hjälp av dessa åtgärder utan att behöva genomdriva några politiskt eller ekonomiskt kostsamma reformer.”

Artikeln i sin helhet kan läsas här.

Fullständig referens:

Sandström, C., Jörnmark, J., Björklund, M. Hvarfner, K. (2019) Innovationspolitik – ett överutbud av stöd och hinder? Ekonomisk Debatt, Vol 47(7), p. 67-70.

Pontus Almquist om Teknik slår Politik i Örnsköldsviks Allehanda

Pontus Almquist skriver en ledare i Örnsköldsviks Allehanda som tar sitt avstamp i våra studie om samspelet mellan ny teknik och regleringar. Ledaren refererar och länkar till vår artikel i Ekonomisk Debatt (2016) rubricerad Varför kan teknik slå politik? (länk här)

Almquist får in ett citat från Marilyn Monroe:

“Sometimes things fall apart so that better things can fall together”

Texten innehåller också passager såsom:

“Etablerade företag har inaget intresse av nya institutionella förutsättningar inom den egna branschen – även om det är till konsumenternas fördel.”

“Såsom Ratiostudien påpekar kan stora och etablerade aktörer utöva så kallad regulatory capture – det vill säga, att man påverkar lagstiftningen till sin egen fördel på nya företags bekostnad. Man har dessutom etablerade kanaler in till makten; representeras i regeringens remissrundor, och har ett socialt och ekonomiskt kapital som är överlägset uppstickarnas.”

Den kan läsas i sin helhet här.